I wear a halo ?

Det sjukaste när man tittar tillbaka på alla kvällar som kanske inte helt stämmer med vad man kallar "normala" är att man saknar dom, alla gånger man skämmer ut sig, alla jobbiga människor man knappt blev av med och alla underliga personer som helt plötsligt bara fanns i ditt liv, trots allt funderar jag på om jag verkligen skulle vilja gå tillbaka till dom dagarna, jamena dom var helt klart underbara men även om jag skulle få uppleva dom igen med all dess ära så vet jag inte om jag skulle vilja. Dom dagarna betyder ju så pass mycket som dom gör pga att dom inte kommer igen, hela tiden som man vet detta, och hela tiden som man tittar tillbaka, det går inte ihop. Man kan inte titta tillbaka och önska sig dit igen för kommer du tillbaka till de underbara tillfället kommer du också komma tillbaka till de helvetet du sitter i just nu, det blir en ond cirkel och även med denna vetenskap så vill så många gå tillbaka, jag undrar bara varför. Varför inte se framåt och leva för att det kommer komma lika underbara stunder igen, inte exakt samma, kanske inte ens i närheten av samma men dom kommer vara oförglömliga dom med. Istället sitter vi och ser på livet som ett helvete bara för att vi går igenom en jobbig period i vårat liv.

Man ska inte leva för framtiden för den har inte kommit än, önska dig itne tillbaka till dåtiden för den har redan varit, lev nu på så sätt kommer allt bli bättre och framtiden kommer fortare.